På min egen blogg får - och kan - jag gnälla så mycket jag vill och det tänker jag göra denna söndag. Håll i er för nu släpper jag lös demonerna!
-
Tack och lov är den svenska Melodifestivalplågan, årgång 2010, snart slut! --- Min panna ligger i djupa veck - jag är brydd, jag funderar. Hur kan det komma sig att svenska låtskrivare komponerar den ena succén efter den andra, men när det gäller att skriva något melodiöst och trallvänligt till ovan nämnda företeelse då är all låtskrivartalang som bortblåst?
-
Under fyra lördagskvällar har jag (förtvivlad) lyssnat på 32 olika låtar som ska kunna representera Sverige i finalen i Norge. Och jag undrar, om dessa "melodier" är det bästa som inkommit till bedömning, hur har då det refuserade bidragen låtit? Inte nödvändigtvis sämre, skulle jag tro. (I mitt tycke så är det knappa fem av 32 som som varit någorlunda.)
-
Hur går urvalet till? Vilka kriterier ska uppfyllas? Mångfald - eller enfald? Nu är det inte tal om musik längre, utan exhibitionistiska excesser i främst klädsel och smink men också i konstig scenografi. Om de s k artisterna kan sjunga och uppträda verkar inte vara så viktigt längre.
-
Samma bloggämne i dag. Melodifestival utan melodier. Hugaligen! Björn och Benny, vi behöver er! Och vem har klätt på artisterna? Eller klätt av dem? Vi är helt eniga i det här bloggämnet. Den enda som får ett plus är Måns Zelmerlöv.
SvaraRaderaHörde i radion i går att någon liknade Sibels extremt konstiga "kjol" med de där dekorerade pinnarna man pryder julskinkan med. Så sant!
SvaraRadera