KOPPARPANNORNA

Mammas små kopparpannor

--

När min mamma var barn så hade hon och hennes fem år yngre syster den stora lyckan att ha en lekstuga. I den fanns en fullt fungerande liten järnspis som en gång suttit i ett skeppskök. Spisen var utrustad med spisringar som togs bort så att man kunde ställa dit en kastrull. Till detta användes den lilla, gulliga spiskroken. Naturligtvis hade spisen även en liten ugn med tillhörande plåtar.

--

Bland mammas kamrater fanns en morfar eller farfar som var byns kopparslagare och som tillverkade två, små kopparpannor till den lilla järnspisen, en kaffepanna och en kastrull, båda med förtenning på insidan. (Min morfar sa alltid att det godaste kaffet kokades i denna lilla kaffepanna. Den rymmer ca en kopp.)

--

När vårsolen började titta fram var det dags för vårstädning i lekstugan. Efter fejandet skulle det slutförda arbetet firas med ett rejält kaffekalas. Brödet skulle givetvis bakas i den lilla ugnen och kaffet skulle kokas i den lilla kaffepannan. Efter intensivt eldande i den lilla spisen nådde lekstugans inre bastutemperatur. För att få svalka sprang mamma med syster ut till vårvindarna. Och så in igen för att fortsätta med kalasbestyren. Och ut igen till svalkan. Så höll de på.

--

Min mormor brukade säga att varje säsong i lekstugan började med städning, kaffekalas och två snörvlande och hostande döttrar.

De små pannorna står numera på hedersplats i mitt hem.

FÖRSTA ADVENT

Min julpyntade dörr

---

Första advent - och inte en snöflinga på marken. Åtminstone inte här vid kusten. Det känns lite konstigt, men vi har upplevt det förr. Nu för tiden lämnas ingen snögaranti ens till jul. Men jag minns faktiskt en jul redan på 1950-talet när den snöfria marken skadeglatt stack i ögonen på lutfiskfrossande och julklappsöppnande familjemedlemmar. Föräldrarna drog för gardinerna för att vi skulle slippa se eländet. Och julklapparna var ju lika efterlängtade för det, ja, frånsett sparkar, skidor och skridskor då förstås. Men snön kom så småningom, visserligen väldigt försenad, men det blev ändå gott om tid att "hasa plank på nederbörden" .

--

Efter 14 nätter av sittsovande så blev det äntligen dags för SÄNGEN! Att äntligen kunna krypa ner under täcket, sträcka ut sin genomtrötta lekamen - och inte genast få en våldsam hostattack - det var en ljuvlig känsla. Även om jag vid det här laget blivit ett riktigt "proffs" på att sova lodrätt så finns det ingenting som är så skönt som att sussa i slafen. Jag tror att även om sängen varit bäddad med hundratalet exemplar av "årets julklapp" (spikmattan) så skulle jag upplevt den som rena himmelriket.

--

Lördagen blev en dag med adventspyntande och gardinfållande. Gardinförnyelse i både köks- och sovrumsfönster. (Man måste ju speciellt fira sovrummet!!!) Nu tar det några dagar att vänja sig vid nya former, mönster och färger. Helt plötsligt förändras rummet. Till och med utsikten blir annorlunda med ny inramning. Under de senaste veckorna är gardinbytet det mest spännande som hänt i detta hem. (Vilket säger en hel del både om mitt liv och mina - sällan förekommande - gardinbyten...)

--

Dags att äta advents-middag med första adventsjuset tänt. Och för allt i världen, vi får absolut inte glömma att släcka det innan vi lämnar bordet/rummet/hemmet. God middag!

JULBAK

Julen närmar sig med stormsteg - till helgen firar vi första advent. Det börjar dra ihop sig till julbak och ibland kan det vara roligt att prova något nytt. Följande, lite ovanliga, småkaksrecept hittade jag i en amerikansk kakbok när jag på 1970-talet besökte släkt i USA. Jag har delat ut receptet till många och har bara hört positiva omdömen. Kakorna är goda, lättbakade och med få ingredienser. Varsågoda!

-----
CHIPSKAKOR FRÅN USA
--
225 g smör (ej margarin)
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
1½-2 dl spröda potatischips, något krossade (saltade, men ej smaksatta chips)
--
Ugn 175 grader. Grädda 12-15 minuter.
--
Rör smör, socker och vaniljsocker krämigt. Blanda i mjölet och sist chipsen. Klicka ut med tesked på osmord plåt (ca 1 tsk deg per kaka). Grädda.
--
Dofta eventuellt över kakorna med lite florsocker före servering.
--
Kakorna går bra att frysa, men vänta då med florsockret tills de ska ätas.

-----

Lycka till med julbaket!

JAG, GNÄLLSPIKEN

Förkylningsdramat fortsätter... Men även om man hostar, snorar, nyser, knappt kan prata och mest känner sig som något katten släpat in, så är ju varje dag en sällsam gåva som man borde vara tacksam för. Men... det känns visset när man inte kunnat sova i horisontalläge på fem (5) dygn p g a de evinnerliga hostattackerna och kroppen är i uppror över att inte få vila och sova utsträckt. Humöret och tacksamheten är inte på topp - om man säger så.
--
Jag vet, jag är en ynklig gnällspik som borde skämmas. Jag tänker på alla verkligen svårt sjuka människor som skulle vara glada om de bara hade en vanlig förkylning att kämpa mot. Ofta är det så, att de som verkligen har orsak att klaga, de klagar minst. De bär sjukdom, plågor, svåra behandlingar, oro och ångest med stoiskt lugn. I många fall klarar de till och med av att trösta och stötta nära och kära. Man undrar hur de orkar.
--
Och här sitter jag, gnällfia, och tycker synd om mig själv för en ynka förkylning. Skärpning! Om någon dag kan jag sussa i sängen igen, näsan och rösten återgår till originalstadiet, solen tittar fram och allt känns bra. Vad ska jag då beklaga mig över? Jodå, jag hittar nog på någonting då också.
--
Attjo!!!

TYSTLÅTET

Så här sprudlande glad och danslysten känner jag mig inte denna regntunga måndag. Låt mig säga så här: Vilken tur att det finns datorer så att jag, även i dag, kan kommunicera med omvärlden! Telefonerandet har dragits ner till ett minimum. Min röst har nämligen lagt av. Tagit ledigt, "time outat". Hur jag än försöker få fram ord i vanlig samtalston, så blir det ändå bara en viskning. I mitt hem råder tystnad. (Till stor glädje för närstående, antar jag.) Att tala är lika jobbigt som att dra ut tänder utan bedövning. (Njae, liten överdrift.)

--

Hostan har inte övergått i heshet - den har gjort gemensam sak med hesheten. Jag låter som en kvinnlig motsvarighet till en förkylningsdrabbad Louis Armstrong, heshetens ansikte i världen. Hur som helst, denna förkylning förvånar på två sätt: Den har inte höjt min kroppstemperatur. Än! Och min näsa beter sig fullständigt normalt. Men inte värt att yvas - på någon timme kan ju min gamla kvicksilvertermomoj smälta vid beröring. Och plötsligt kan också lagret av pappersnäsdukar decimeras. Men... tills vidare är jag tacksam att jag inte är fullständigt däckad. Jag räknar med en överlevnadsprocent på etthundra.

--

"Rökning dödar. Om du är död, har du förlorat en viktig del av ditt liv." (Ni som röker, har ni tänkt på det?)

(Bevis på "briljant intelligens" från den amerikanska skådespelerskan Brooke Shields)

SITTSOVA

Denna helg ägnar jag mig åt ett visst mått av självömkan - i hemmets lugna vrå. Jag har blivit med förkylning/influensa och för min del betyder det alltid en jättejobbig hosta. Den kan nästan knäcka mig. Sängsömn är inte att tänka på - den är helt utesluten! (I horisontalläge hostar jag mig fördärvad.) Nej, för närvarande är det fåtöljsömn som gäller. Dygnsåterhämtningen måste ske vertikalt.

Sittsova är inte bekvämt och ger en usel sömn. Dessutom, om jag lyckas somna någon timme så vaknar jag av att rygg och rumpa är, i det närmaste, bortdomnade. Hela kroppen protesterar vilt mot dumheten att inte få vila utsträckt. Det går ju bra att då och då sussa en liten stund framför TV-kvällens mindre intressanta program, men att vara tvungen att sova sittandes en hel natt (och fler blir det) det tillhör inte höjdpunkterna i tillvaron. Jag hoppas bara att detta inte är ett besök av den ökända svininfluensan. Fortsättning följer. (Förhoppningsvis!)

Är det någon gång jag verkligen behöver min "Humor-pärm" så är det nu. Jag tar alla chanser till skrattanvändning av munnen i stället för hostanvändning. Efter lite bläddrande i pärmen hittade jag nedanstående tankar. De fanns i en tidning (kan det ha varit Fick-journalen?) för läääänge sedan, men de har nog fortfarande en viss aktualitet, trots jämlikhetsdebatten. I alla fall lever de kvar hos mulliga mansgrisar. (Där är några som bör akta sig för svininfluensan!)

Män gifter sig - Kvinnor blir gifta. Män "åker dit" - Kvinnor fångar en karl. Män vidareutbildar sig - Kvinnor springer på kurser. Män visar intresse - Kvinnor är nyfikna. Män inriktar sig på karriär - Kvinnor försummar familjen. Män visar idérikedom - Kvinnor är beskäftiga. Män gör insatser utanför sitt arbetsområde - Kvinnor lägger sig i det som inte angår dem. Män har en fast hand med personal - Kvinnor är översittare. Män förstår att leva - Kvinnor ligger med vem som helst. Män gör en felbedömning - Kvinnor trampar i klaveret. Män har hög ambitionsnivå - Kvinnor sliter ut sig i onödan.

Till nästa gång: Tvätta händerna ofta! Hosta och nys i armvecket! Och var snälla med varandra!

EN AV FAVORITDIKTERNA

"Snurrplatta" målad av Anta Snaque 1994

-

PSALM FÖR ÄLSKANDE

---

Lätt över vårens marker

faller det gyllene sädet.

Såningsmannen går tigande,

utan många ord.

Den som intet älskar

står som det torra trädet.

Giv våra hjärtan rötter

i levande jord.

---

Giv oss del av dagens

hårda och tunga börda.

Giv oss kraft att tro

på värmen i vårt blod.

Vårens längtan att så

blir höstens lust att skörda.

Giv oss gudomlig kärlek

och levande mänskligt mod.

---

Giv en gång den största

lyckan att åldras tillsammans.

Låt det stillna omkring oss

och inom oss till sist.

Låt den lysa vår sista väg,

den klara levande flamman.

Giv oss kraft att välsigna

allt vad vi ägt och mist.

(Bengt E. Nyström)

HÖJDARNA

Ögrenska Palatset

Veckans bästa nyhet: Kammarkollegiets NEJ till storregion Norrland. Majoriteten av innevånarna har aldrig velat ha den, men landstingsrådet Kent Ögren har sina vana trogen struntat i folkets önskan. Pengar som borde gått till Landstingets huvuduppgift - att bedriva sjukvård på bästa sätt - har slösats bort på en skrivbordsprodukt. Som vanligt pysslar Ögren med annat än det väsentliga för att dölja sin inkompetens. Undrar vad han ska hitta på för dumheter härnäst? Norrbottens invånare bävar.
-----
Tyvärr verkar det finnas fler klantskallar på höga poster i vårt stackars land. Senaste (men absolut inte sista!) exemplet är Vattenfalls vd och koncernchef Lars G Josefsson. Vad är det med höjdarna numera? Är deras hjärnkontor övertaliga, obemannade, nedlagda? Åtskilliga är de samhällets "stöttepelare" som fått lämna jobbet efter allehanda galenskaper. Men de får ändå bonusar och deras fallskärmar vecklas ut som nyvättade lakan på ett klädstreck i nordanvind. Har de inget ansvar? Var är deras etik och moral?
-----
Om vi vanliga medborgare klantar oss så får vi ta ansvar för våra tillkortakommanden. Ju sämre vi sköter oss desto värre blir konsekvenserna. För höjdarna råder det motsatta - ju sämre de sköter sig desto högre och förmånligare blir deras löner, bonusar och guldkantade fallskärmar. Inkompetens bör absolut premieras! Stupiditet likaså. I denna värld firas dagligen triumfer.
-----
I dag är det fredagen den trettonde. Jag tror inte att det är en speciellt otursdrabbad dag. Naturligtvis, alltid är det någon som råkar illa ut, men olyckor och elände kan ju tyvärr hända vilken dag som helst.
-----
Jag hoppas att denna fredag blir en lyckodag för alla. Trevlig helg!

GOD TANKE

Härligt om det fungerar!

MÅNDAGSFUNDERINGAR

En måndag - med sol! Min vän S, som har en stillsam och mycket underfundig humor, sa en dag när jag klagade på att solen varit frånvarande alldeles för länge: "Ja, i dessa tider dras det in på allting."

--

Ibland blir jag inte riktigt klok på bloggskrivartekniken. När jag skrev "Sömnsvårigheter" så gjorde jag lämpliga avstånd mellan varje stycke men - vips! - efter publicering så hade mellanrummen försvunnit ut i bloggrymden och hela texten blev jobbigt kompakt och svårläst. Andra gånger har det fungerat perfekt. Obegripligt! Nu får det i stället bli några streck mellan - för säkerhets skull...

--

Det finns dagar då jag önskar jag att jag hade en Tina Nordström eller Jamie Oliver undangömd i kylskåpet och som jag kunde plocka fram vid akut matlagningsutbrändhet och matfantasibrist. Jag kan bli såååå less på att laga mat varenda dag. Lådor och pärmar svämmar över av alla mina miljoner (lätt överdrift) sparade recept. Ett par hyllmeter kokböcker finns också att hämta matinspiration från. Men det hjälper inte. Vissa dagar känner jag bara för att låta kökspersonalen (d v s - mig) gå ut i vild strejk.

--

Kanske man skulle ta en fastevecka? Strunta i all fast föda och bara frossa i morots-, äppel- och rödbetsjuice. Men det blir ju lite tråkigt i längden. En gång fastade jag faktiskt i 25 dagar och det gick jättebra. Det värsta var att inte behöva tugga. Jag knaprade Wasa Sport och spottade ut det, bara för lyckan att få använda semesterfirande tänder och käkmuskler. (Före den upplevelsen visste jag inte att man kunde nå eufori på det sättet.)

--

Nu är det slut på måndagens "fundringar".

PS. Nu är "Sömnsvårigheter" redigerad. Med mellanrum.

FARS DAG

Pappa, mina tankar går till Dig i dag på Fars Dag. I morgon är det 30 år sedan Du gick bort. Det är en lång tid, men den dagen finns för evigt i mitt minne. Du hade legat på lasarettet några dagar och vi, mamma, mina två bröder och jag, visste att Ditt hjärta var mycket dåligt. Ändå var det en chock när samtalet kom om att Du hastigt blivit sämre. Mamma och jag satt lite tankspritt och tittade på "Lilla huset på prärien" denna fredagskväll när de ringde från lasarettet. Snabbt samlades famljen för att kunna vara vid Din sida dessa livets sista timmar.

--

Som sagt, i morgon är det 30 år sedan vi sågs. Pappa, jag saknar Dig. Även om vi hade våra sammandrabbningar och vi inte alltid förstod varandra, så fanns Du där och gav trygghet till oss alla. Du var en tystlåten man, arbetsam, ärlig, nykter och skötsam och Du var mycket mån om att vi, Dina kära, skulle ha det bra. Familjen kom alltid i första hand. Du var också en riktig tusenkonstnär - vad som än skulle göras så fixade Du det. Jag kan inte minnas att det var något som Du inte klarade av.

--

Ha det gott, pappa! Den vackra tårtan är till Dig. Jag vet att Du skulle ha uppskattat den.

SÖMNSVÅRIGHETER

I går blev det inget skrivet, men nu får det bli några rader så här på lördagskvällen. Sömnen har varit lite si-så-där de senaste nätterna; jag känner mig lite halvmosig. Undrar om det kan bero på den oerhörda spänning som följer med av att vara nybörjare i bloggvärlden...?

Här kommer mina funderingar runt detta:

-

John Blund, du är saknad av en gammal tant

som vill att du sitter på hennes sängkant,

när hon ska somna och in i drömmarna fly,

då ska du vara där med ditt paraply.

-

Hon vrider och vänder sin åldrande kropp,

egentligen vore det lika bra hon steg opp

och städa´ några lådor och skåp i sitt kök,

men vill ej väcka grannen med sitt nattliga stök.

-

Klockradions siffror visar 02:52,

tankeakuten är öppen, så "Stig bara på!"

Fram och tillbaka fladdrar tankar omkring

av sömnen blir det absolut ingenting.

-

Tantens bloggarbekymmer skänker blott stress;

hon räds att enda läsaren redan nu blivit less.

Och sorgset och ängsligt frågar hon sig:

Har till och med John Blund tröttnat på mig?"

-------------

Dagens slutord får bli:

"You can´t be serious. Are we gonna play in a town in the north of Sweden called `She left you´?"

(Lettisk kommentar inför innebandy-VM i Skellefteå 1996)

LOPPISBESÖK

Min bästa väninna Gunnel och jag gillar loppmarknader. Och med många års erfarenhet anser vi oss vara riktiga proffs. Vi tömmer våra speciella "loppis-sparbössor" (mynt är väldigt gångbara på loppis) och vi stoppar bubbelplast och silkespapper i rejäla kassar för att på bästa sätt kunna ta hand om eventuella inköp. Givetvis har vi bekväma skor på fötterna för det blir mycket vandrande mellan borden. Med hökögon spejar vi efter det ultimata fyndet. Mest kollar vi in glas, porslin och andra sorters "tantgrejer" (som min vän S väljer att kalla allt som inte har med gamla motorcyklar, motorer och svarvning att göra).

Vid vissa bord är det stor trängsel och man får nästan armbåga sig fram för att på nära håll syna spännande objekt. Alla saker som på minsta lilla vis är skadade ställs genast tillbaka. Naggat gods finns redan hemma i skåpet. Prylarna vrids och vänds, upp och ner, stämplar kollas, det knackas och känns för att upptäcka sprickor och andra skador. Sedan kommer frågorna: Vad är priset på vasen? Hmm ... månne den är värd det? Slå till - eller inte?

Oftast blir det inget köp utan man strosar vidare till nästa försäljare. Och så plötsligt, där står VASEN med stort V och bara ropar: Köp mig! Allting stämmer - till och med priset! Köpet avslutas och med varsamma händer sveps fyndet in i bubbelplast för att sedan hamna i kassens mörka och ombonade trygghet. Med lyckliga ögon drar sig loppisbesökarna mot utgången. Hemma igen känns det som julafton när vasen plockas upp ur emballaget ...

ETT GOTT SKRATT

I dessa dagar med finanskris, arbetslöshet, svininfluensa (se bilden ovan), våld, oroligheter och annat trist så behöver jag, mer än någonsin, ta vara på det roliga och trevliga som finns runt omkring mig. När jag utan framgång försökt hitta något glatt och trevligt i nyhetsflödet och allt elände står mig upp i halsen - då tar jag fram min pärm märkt HUMOR. I den har jag genom årens lopp samlat sådant som framkallat vilda skratt, lite smilbandsdragande fnitter och/eller bara en mysig känsla. Någon har sagt: DEN MEST FÖRLORADE AV ALLA DAGAR ÄR DEN DÅ MAN INTE SKRATTAT. Det sägs att barn skrattar flera hundra gånger per dag, men vuxna endast några få.

Jag vet, det är skillnad på barns och vuxnas tillvaro: Jämför man - kurragömma på dagis och bortplockning av Lego från vardagsrumsgolvet med - chefen på jobbet, amorteringarna på huset och bilen, de stigande mat- och bensinpriserna, restskatten, de obetalda räkningarna, vattenläckan i källaren, m m så inser man snart varför vuxna inte så ofta ramlar omkull i skrattparoxysmer.

Hur som helst, här följer några exempel på vad jag tycker är roligt.

Lilla Sara ska börja skolan. Läraren säger:

- Säg något, Sara, bara berätta något, så att jag får höra ungefär hur stort ordförråd du har.

Sara tittar bort mot sin mamma och frågar:

- Mamma, tror du att hon önskar några logiskt konstruerade satser eller bara ett antal irrelevanta reflexioner?

----------

En norsk historia:

De norska trafikmyndigheterna hade bestämt att motorcyklister ska bära toppluva i stället för hjälm. De nya bestämmelserna grundade sig på rön som landets trafikforskare gjort:

De utrustade sig med en toppluva och en hjälm och klättrade upp till en fjällbrant som stupade några hundra meter rakt ner. Först kastade de ned hjälmen, som gick i tusen bitar vid nedslaget. Därefter kastade de ner toppluvan - och den höll.

----------

Ytterligare en norsk historia som också är en engelsk läsövning:

A Norwegian moved to Ireland and joined the IRA. His first assignment was to blow up a bus. But he failed because he burned his mouth on the exhaust pipe.

----------

Åter till fredliga Sverige:

Hemmansägare Öberg tycker om att åka spark på vintern. Det gjorde han också denna söndag när han skulle till kyrkan. Snön hade fallit och det gick fint att åka. Ända tills en sandbil passerade och förstörde alltsammans. Öberg knöt näven efter bilen och skrek:

- Jädra sandaler!

----------

Snart är det dags för sparken... Och toppluvan!

VINDARNA HAR BRÅTTOM

Opaler

---
I dag har vindarna bråttom. Och solen har lyst - med sin frånvaro. Det är verkligen senhöst, övergången från en årstid till en annan. Runt knuten väntar Kung Bore på att få drapera landskapet i vitt. Det har han redan gjort på många platser inåt landet.

Jag tycker mycket om hösten. Den är så kravfri på något sätt. På våren förväntas vi vara friska och glada och helst också lyckligt förälskade. Den obarmhärtiga vårsolen avslöjar alla skavanker på hem, kläder, oss själva. Både ute och inne är det så mycket som ska ordnas inför de korta sommarmånaderna.

Nej, tacka vet jag höstens lugn. Förutom den dagliga promenaden så kan man strunta i utomhusaktiviteterna och bara kura ihop i soffhörnet med en bra bok. Eller någon annan favoritsysselsättning. Härligt!

För min egen del ser jag fram emot att knattra ner tankar och funderingar i denna nystartade blogg. Det tar väl någon timme per dag. Än har jag inte bestämt mig för vilka ämnen som jag ska ta upp - det får komma allt eftersom.

Plötsligt kommer ett ämne upp för mig just nu. Jag känner för att gnälla lite på TV-kanalernas olika volymstyrka. När man byter kanal får man genast endera höja volymen - eller sänka. För att inte tala om reklaminslagen som ger både hörselskador och skrämselhicka. (Det senare kan delvis bero på usel reklam.)

Och en annan sak som också rör TV: Programmens alla hastigt förbiflimrande namnskyltar och upp-poppande textrutor har så pytteliten text. Hallå, det är inte alla som har en stor och bred filmduk att titta på därhemma! När man köper TV med bildruta mindre än 50 tum så borde det följa med en kikare.

Nu är det färdiggnällt - för i dag!

FAVORITBILD

Det var meningen att mina favoritblommor skulle pryda min bloggbörjan. Testar om de kommer in nu.

BLOGGBÖRJAN

Nu när mörkret sveper in oss i en gosig yllefilt redan tidigt på eftermiddagarna så tänkte jag att det är tid för bloggskrivningsstart. Jag har alltid tyckt om att skriva; dagbok från tidig barndom, skoltidens uppsatser, tonårens trevande dikt- och novellförsök (mest för skrivbordslådan) brev och berättelser till nära och kära, några undanskymda rader publicerade i lokaltidningen.

-

Med dator och email har brevskrivandet och berättandet blivit mycket enklare. UT med penna, radergummi, karbonpapper, Tipp-ex, färgband till skrivmaskinen! IN med datortangenter där ALLT finns, t o m DELETE! (Delete-knappens text är snart bortnött!) Jag kan flytta ord, meningar och stycken hit och dit, jag kan lägga in symboler och bilder. Känner jag mig extra uppåt en dag så kan det slinka in en glad "smiley" på lämplig plats, en deppig dag blir det kanske en "smiley" med mungiporna nedåt.

-

Så... nu har jag tagit de första stapplande stegen på "Blogg-stigen". Det var roligt - om än lite darrigt och skrämmande. Det är inte säkert att det blir inlägg varje dag, men... man vet aldrig. Varning är härmed utfärdad!