Så här sprudlande glad och danslysten känner jag mig inte denna regntunga måndag. Låt mig säga så här: Vilken tur att det finns datorer så att jag, även i dag, kan kommunicera med omvärlden! Telefonerandet har dragits ner till ett minimum. Min röst har nämligen lagt av. Tagit ledigt, "time outat". Hur jag än försöker få fram ord i vanlig samtalston, så blir det ändå bara en viskning. I mitt hem råder tystnad. (Till stor glädje för närstående, antar jag.) Att tala är lika jobbigt som att dra ut tänder utan bedövning. (Njae, liten överdrift.)
--
Hostan har inte övergått i heshet - den har gjort gemensam sak med hesheten. Jag låter som en kvinnlig motsvarighet till en förkylningsdrabbad Louis Armstrong, heshetens ansikte i världen. Hur som helst, denna förkylning förvånar på två sätt: Den har inte höjt min kroppstemperatur. Än! Och min näsa beter sig fullständigt normalt. Men inte värt att yvas - på någon timme kan ju min gamla kvicksilvertermomoj smälta vid beröring. Och plötsligt kan också lagret av pappersnäsdukar decimeras. Men... tills vidare är jag tacksam att jag inte är fullständigt däckad. Jag räknar med en överlevnadsprocent på etthundra.
--
"Rökning dödar. Om du är död, har du förlorat en viktig del av ditt liv." (Ni som röker, har ni tänkt på det?)
(Bevis på "briljant intelligens" från den amerikanska skådespelerskan Brooke Shields)
Jag förstår att du önskar du vore lika pigg som damen på bilden ovanför ditt bloggande. Jag önskar också att jag hade hennes spänst.
SvaraRaderaMen den tiden är förbi och vi får väl nöja oss med att det blev 1-1 mellan Luleå och Skellefteå.
Man har aldrig så mycket att säga ,som när man är hes eller helt utan röst.Min dotter har tappat rösten två omgångar i höst.Andra gången fick hon talförbud av doktorn.Det tog lång tid och hon var konstigt nog inte särskilt förkyld heller.
SvaraRaderaDu får försöka hålla "truten" ett tag så blir det nog bra.