LOPPISBESÖK

Min bästa väninna Gunnel och jag gillar loppmarknader. Och med många års erfarenhet anser vi oss vara riktiga proffs. Vi tömmer våra speciella "loppis-sparbössor" (mynt är väldigt gångbara på loppis) och vi stoppar bubbelplast och silkespapper i rejäla kassar för att på bästa sätt kunna ta hand om eventuella inköp. Givetvis har vi bekväma skor på fötterna för det blir mycket vandrande mellan borden. Med hökögon spejar vi efter det ultimata fyndet. Mest kollar vi in glas, porslin och andra sorters "tantgrejer" (som min vän S väljer att kalla allt som inte har med gamla motorcyklar, motorer och svarvning att göra).

Vid vissa bord är det stor trängsel och man får nästan armbåga sig fram för att på nära håll syna spännande objekt. Alla saker som på minsta lilla vis är skadade ställs genast tillbaka. Naggat gods finns redan hemma i skåpet. Prylarna vrids och vänds, upp och ner, stämplar kollas, det knackas och känns för att upptäcka sprickor och andra skador. Sedan kommer frågorna: Vad är priset på vasen? Hmm ... månne den är värd det? Slå till - eller inte?

Oftast blir det inget köp utan man strosar vidare till nästa försäljare. Och så plötsligt, där står VASEN med stort V och bara ropar: Köp mig! Allting stämmer - till och med priset! Köpet avslutas och med varsamma händer sveps fyndet in i bubbelplast för att sedan hamna i kassens mörka och ombonade trygghet. Med lyckliga ögon drar sig loppisbesökarna mot utgången. Hemma igen känns det som julafton när vasen plockas upp ur emballaget ...