FÖRSTA ADVENT

Min julpyntade dörr

---

Första advent - och inte en snöflinga på marken. Åtminstone inte här vid kusten. Det känns lite konstigt, men vi har upplevt det förr. Nu för tiden lämnas ingen snögaranti ens till jul. Men jag minns faktiskt en jul redan på 1950-talet när den snöfria marken skadeglatt stack i ögonen på lutfiskfrossande och julklappsöppnande familjemedlemmar. Föräldrarna drog för gardinerna för att vi skulle slippa se eländet. Och julklapparna var ju lika efterlängtade för det, ja, frånsett sparkar, skidor och skridskor då förstås. Men snön kom så småningom, visserligen väldigt försenad, men det blev ändå gott om tid att "hasa plank på nederbörden" .

--

Efter 14 nätter av sittsovande så blev det äntligen dags för SÄNGEN! Att äntligen kunna krypa ner under täcket, sträcka ut sin genomtrötta lekamen - och inte genast få en våldsam hostattack - det var en ljuvlig känsla. Även om jag vid det här laget blivit ett riktigt "proffs" på att sova lodrätt så finns det ingenting som är så skönt som att sussa i slafen. Jag tror att även om sängen varit bäddad med hundratalet exemplar av "årets julklapp" (spikmattan) så skulle jag upplevt den som rena himmelriket.

--

Lördagen blev en dag med adventspyntande och gardinfållande. Gardinförnyelse i både köks- och sovrumsfönster. (Man måste ju speciellt fira sovrummet!!!) Nu tar det några dagar att vänja sig vid nya former, mönster och färger. Helt plötsligt förändras rummet. Till och med utsikten blir annorlunda med ny inramning. Under de senaste veckorna är gardinbytet det mest spännande som hänt i detta hem. (Vilket säger en hel del både om mitt liv och mina - sällan förekommande - gardinbyten...)

--

Dags att äta advents-middag med första adventsjuset tänt. Och för allt i världen, vi får absolut inte glömma att släcka det innan vi lämnar bordet/rummet/hemmet. God middag!