Förkylningsdramat fortsätter... Men även om man hostar, snorar, nyser, knappt kan prata och mest känner sig som något katten släpat in, så är ju varje dag en sällsam gåva som man borde vara tacksam för. Men... det känns visset när man inte kunnat sova i horisontalläge på fem (5) dygn p g a de evinnerliga hostattackerna och kroppen är i uppror över att inte få vila och sova utsträckt. Humöret och tacksamheten är inte på topp - om man säger så.
--
Jag vet, jag är en ynklig gnällspik som borde skämmas. Jag tänker på alla verkligen svårt sjuka människor som skulle vara glada om de bara hade en vanlig förkylning att kämpa mot. Ofta är det så, att de som verkligen har orsak att klaga, de klagar minst. De bär sjukdom, plågor, svåra behandlingar, oro och ångest med stoiskt lugn. I många fall klarar de till och med av att trösta och stötta nära och kära. Man undrar hur de orkar.
--
Och här sitter jag, gnällfia, och tycker synd om mig själv för en ynka förkylning. Skärpning! Om någon dag kan jag sussa i sängen igen, näsan och rösten återgår till originalstadiet, solen tittar fram och allt känns bra. Vad ska jag då beklaga mig över? Jodå, jag hittar nog på någonting då också.
--
Attjo!!!
De som har det allra värst kan nog inte ens gnälla. Vi har alla rätt att klaga när vi är förkylda och ur form, eftersom vi är sådana underbara och trevliga människor övrig tid.
SvaraRaderaKul att du har orkat sätta på datorn i alla fall.
Visst är det skönt att få gnälla och tycka riktigt synd om sig själv ibland??
SvaraRaderaKrya på Dig nu så gott det går!