-
I dag har jag besökt "den stora staden" för första gången på över en månad. Sedan jag gjort mina nödvändiga inköp (en kalender och en "huvudmassagespindel") strosade jag runt ett tag och tittade på folkvimlet. Jag tror att vi människor grips av någon slags tillfällig (får man hoppas!) sinneförvirring när det lackar mot jul. Och så blir vi lite vimsigare än vanligt.
-
Med desperat spejande ögon ilar vi mellan butikerna, vänder och vrider på prylar som ingen behöver och när vi betalat varan så armbågar vi oss fram till affärens utplacerade julpapper, sax, tape och snören. Med stressdarriga händer försöka vi åstadkomma ett vackert paket medan "inslagningsgrannen" rycker till sig saxen, alternativt taperullen. Paketet blir inte alltid så vackert, men det är ju innehållet som räknas... Och tanken bakom klappen är ju (oftast) vacker. Det kan räcka.
-
Lycka till med sista-minuten-inköpen!
Jag tycker nog ofta att julklappsköpandet är helt hysteriskt. Jag tycker att vi köper för mycket mat. Jag tycker att vi borde lugna ner oss. Det får bli mitt nyårslöfte.
SvaraRaderaTalade med min huvudstadsboende broder i går och då hade han nyss skämtsamt sagt till hustrun: "Vi bör väl klara oss över julafton med matinköpen?"
SvaraRaderaJag kan tillägga att både bror och svägerska är utmärkta amatörkockar och deras kylar och frysar är sprängfyllda med läckerheter. Alltid.