Kära Mamma,
-
I dag ska jag tända ett ljus och tänka extra mycket på Dig. Den femte december 1989 var en tisdag och vid halv elva-tiden den kvällen lämnade Du jordelivet. Under Dina sju år på långvården hade vi maktlösa sett hur Dina krafter sakta rann ut. Den sista veckan satt jag dag och natt vid Din sida och höll Din hand. Du var klar och medveten nästan till slutet och Din härliga humor fanns där trots att döden närmade sig. Det blev långa, fina samtal med både allvar och skratt. Vår mor-dotter-relation hade alltid varit nära och varm och vi hade kunnat tala med varandra om allt. Naturligtvis hade vi även haft våra dispyter, men ofta slutade de med ett leende och en kram.
-
I dag är det alltså tjugo år sedan vi sågs. Det är en lång tid och det har inte gått en dag utan att Du varit i mina tankar. Alldeles i början var Du ständigt där, men nu för tiden sveper Du liksom förbi och lämnar mig med stråk av lycka, tacksamhet, vemod, nostalgi. Den första tiden var sorgen och saknaden hemsk. Samtidigt som jag unnade Dig vilan så ville min själviska sida ha Dig kvar. Och det var så mycket jag hade velat säga till Dig och så mycket jag velat fråga Dig om. Fortfarande kommer jag på massor av saker som jag önskar att vi hade talat om.
-
Mamma, jag är så glad att jag övertalade Dig att tala in delar av Dina barndomsminnen på ett kassettband, så att familjen än i dag har möjlighet att höra Din röst. Det tog några år innan jag kunde förmå mig att lyssna på bandet - det var för jobbigt i början - men numera går det bra. Jag är också tacksam för att jag envisades med att vi skulle titta igenom alla gamla fotografier och skriva på baksidan vilka och vad de föreställde. Annars hade de ju bara visat en samling okända människor och platser. Nu kan de bidra till vår familjs historia.
-
Kära Mamma; Du, Pappa och Storebror har fattats oss i alldeles för många år. Ni lämnade ett stort tomrum efter Er. Vi saknar Er så mycket, men vi mår bra och jag vill tro och hoppas att vi alla ses igen. Nu ska jag tända det där ljuset och återigen lyssna på Dina barndomsminnen.
-
Kram från Din dotter
Du skriver så fint om din mamma. Jag tyckte också mycket om henne. Minns när vi kom från vår skola mitt i vintern och vi satte oss i soffan och hon la en pläd om våra axlar. Det är omtanke och det minns man. Den är rikast som har en bra barndom.
SvaraRaderaBåde du och jag hade en otrolig tur när vi "valde" föräldrar! Det är minsann inte alla barn som får lyckan att växa upp i bra familjer. Man behöver ju bara titta i dagstidningarna...
SvaraRadera