för allt vad tygen höll.
Jag skulle bli en Stenmark
eller åtminstone en Pröll.
-
Eländet började i liften -
det var ett bryderi;
i liftkön uppstod plötsligt
ett våldsamt raseri.
-
Min uppfostran förbjuder
mig att säga det:
Det de sa om mig i liftkön
får bli min hemlighet.
-
Min slalomlärare var trevlig,
men när han undervisat mig en stund
var hans mentala hälsa
helt rubbad i sin grund.
-
Han la´ sig ner på marken,
på backens hårda snö.
Han grät så övergivet
och sa han ville dö.
-
Tafatt jag sökte trösta
och sa: "Hör på, min vän,
om du bara slutar gråta
så ska du aldrig se mig här igen."
-
Högt upp i tysta fjällen
han sitter nu på lur,
när ej han odlar hjortron
eller ensam går på tur.
-
Tungt känns att bära skulden
för att han flydde dit,
för långa sjukdomstiden
och hans liv som eremit.
-----
Så hade det blivit - om jag provat på utförsåkning...
Är du säker på att det blivit en sån katastrof? Du kanske hade en naturlig talang för slalom. Man vet aldrig var ens talang ligger, när man aldrig provat. Talang för diktning har du.
SvaraRaderaTyvärr, jag var en katastrof med plankbitar på fötterna! Blotta anblicken av en plogkarm med höjden 20 cm fick mig att dratta på rumpan. Usch, ja! Sämre skidåkare har aldrig skådats.
SvaraRaderaTack för diktarberömmet. Det är extra uppskattat med tanke på att det är du som diktarproffset.