MORMOR

Mormors kamera

-

Den 15 december 1952 dog min mormor. Hon hade varit sjuk i flera år så dödsbudet var inte alldeles oväntat. Trots min ringa ålder då, så kommer jag ihåg att mamma och jag höll på att baka pepparkakor när min moster ringde och meddelade att mormor somnat in. Mamma började gråta, tyst och stilla, men fortsatte efter en stund med att kavla ut pepparkaksdegen. En stor och tung sorg lade sig över julförberedelserna. När man är barn är det väldigt jobbigt att se mamma (eller pappa) vara ledsen och gråta.

-

Mina minnen av mormor är inte så många, men jag kommer ihåg att hon alltid var sängliggandes. Jag hann tyvärr aldrig se henne frisk. Vid något tillfälle minns jag att jag satt vid hennes säng, hon höll min hand och sa: "När jag blir frisk så ska du och jag gå ut och binda blomsterkransar att ha i håret." Så blev det aldrig.

-

Som vuxen finns det så mycket jag önskar att jag hade frågat henne om. T ex vilka år (runt förra sekelskiftet) som hon och flera av hennes syskon utvandrade till USA och bosatte sig på olika håll i det stora landet, i Idaho, Wisconsin, Minnesota. (En relativt säker uppgift talar till och med om Alaska och guldinmutningar under en tid.)

-

Hur kom det sig att just mormor hamnade i Minneapolis/St. Paul (Minnesota) och började arbeta som fotograf? (Som självständig och självförsörjande yrkeskvinna var hon nog lite före sin tid.) Och... hur många år hade hon varit "over there" när hon bestämde sig för att resa hem och hälsa på föräldrar och syskon i Västerbotten? Hon lämnade det mesta av sina tillhörigheter i Amerika för tanken var, att hon skulle återvända dit och fortsätta med fotografjobbet.

-

Nu ville dock ödet annorlunda. En dag, någonstans i Sverige, träffade hon en man från Skutskär (utanför Gävle) och kärlek uppstod. Återresan till USA blev aldrig av. Mormor och han som blev vår morfar gifte sig den 22 augusti 1909. Det står i hennes breda vigselring som jag ärvt. Ett annat mycket kärt arvegods efter mormor är hennes resekamera med plåtar och väska (bilden), en av de få saker hon förde med sig för besöket i hemlandet. Kameran är fortfarande brukbar och det lila skinnet i bälgen är förunderligt nog ännu mjukt och helt. På kameran kan man läsa "Wollensak Optical Co. Pat. Feb.8, 1900".

-

Jag har genom åren försökt få reda på mer om mormors tid i Minneapolis/St. Paul, men utan att lyckas något vidare. Vid mitt släktbesök i USA i mitten av 1970-talet så var frågorna många men svaren få. Mina tremänningar visste/vet inte heller så mycket. Och jag tänker: "Varför frågar man inte mer medan man kan få svar?" Jag intervjuade både min mamma och min moster om vad de kände till, men de hade inte heller tänkt på att fråga medan svaren fanns att tillgå.

-

Nu ska jag försöka skriva ner det jag vet om vår släkt så att mina brorsbarn kan få svar på åtminstone några frågor som de kan tänkas ha - så småningom. Vi människor tenderar att ställa frågorna när det är för sent för svaren.

-

Så ... fråga nu!