HAPPY NEW YEAR!

To my American relatives B. and A. and their families!

I wish you all a wonderful and prosperous 2010!

All the best!

Love, A.

GOTT 2010!

Nyårsafton har för mig alltid varit en stillsam dag för eftertanke. På andra sidan midnatt väntar det nya året - ett okänt och lite skrämmande äventyr. Vad ska hända? Låt oss innerligen hoppas att vi går in i ett bra år - och decennium - där goda krafter ska verka. Det händer alldeles för mycket hemskheter.
-
Nyheterna i dag toppas av vansinnesdådet i Esbo i Finland. En man skjuter sin ex-flickvän, fyra av hennes arbetskamrater och begår sedan självmord. Varför kan aldrig dessa galningar "bara" ta sitt eget liv? Nyårsaftonen 2009 kommer aldrig att glömmas av vårt östra grannfolk. Vilken fruktansvärd tragedi. Tankarna går, som alltid, till offrens anhöriga.
-
Nog om detta hemska. Nu ska jag/vi se framåt och tro på ett nytt år utan våld, krig, finanskriser, arbetslöshet, miljöförstöring och sjukdomar. Ja, jag vet att det är en utopi, men det är ju ändå nyårsafton och då kan man väl få drömma och hoppas. Själv tänker jag "bidra" till en bättre värld på mitt eget lilla sätt: Jag ska fortsätta att göra mitt allra bästa för att vara en så bra och ärlig människa och god vän som jag bara kan. Jag lyckas... ibland.
-

Önskar alla ett GOTT SLUT på 2009 och ett GOTT NYTT ÅR 2010!

SÖMNIGT CHARMTROLL

Tidig onsdagsmorgon. Årets näst sista dag. Lång, sömnlös natt. Orsak: En värkande axel. Julmatsmulliga kroppen i fleecerock. Fossingarna i tofflor. Badrumsbesök. I spegeln: Ett morgonrufsigt charmtroll! Utetemperatur minus 23. Beslöjad måne. Adventsstakarna tända. Tidningen kommit. Radion påslagen.

-

Apelsinjuice. Mix av grekisk yoghurt, gräddfil och vatten(!). En och en halv deciliter Kellog´s All Bran Flakes. Tidningsblädder. Otrevliga nyheter: Misshandel, inbrott, vandalisering. Det vanliga. (Vad ÄR det med folk???) Trevlig nyhet: Idol-killarna Erik och Calle uppträtt på Shopping. Massor av unga tjejer i publiken.

-

Mugg- och djuptallriksdiskning. Stort antal högljudda gäspningar. Badrumsbesök. Sänggående. Axeln protesterar vilt. Men ingen hänsyn tas denna gång: "Värk du, nu SKA här sussas en stund!"

-

God morgon!

INSNÖAT OCH ENFALDIGT

Snökristall

-

Nu har vi fått snö så det räcker för ett tag. Enligt uppgift så är alla snökristaller sexuddiga och ändå ska det inte finnas två som är exakt lika. Men alla är de fantastiskt vackra! Bilden ovan är ett bevis på hur vacker snön är om man råkar titta på den i stark förstoring. Men vem har tid till sådana funderingar när vi insnöade - stressade och småsvärande - håller på att skotta oss ut?

-

Ibland kan jag börja fundera på ett ord. Eller ett uttryck. Ungefär så där som när en melodi plötsligt invaderar skallens "trall-centrum" och vägrar att flytta på sig. Under en period är det bara den där låten som snurrar runt bland de grå cellerna.

-

Nu har ordet "enfaldiga" invaderat min (för tillfället?) enkelspåriga hjärna. Men visst är det konstigt att vi kan säga "den tvåfaldiga (eller flerfaldiga) guldmedaljören"? Men vad händer om guldmedaljören bara vunnit en gång? Ja, just det!!! Det går ju inte att säga "den enfaldiga guldmedaljören"! Det är en helt annan sak! Om det finns guldmedaljörer som är både flerfaldiga och enfaldiga låter jag vara osagt. I så fall är de få.

GOD FORTSÄTTNING!

God fortsättning på helgerna!

-

Det blev en kylig julhelg. Tyvärr visar den utvändiga termometern alldeles för många kalla grader för att man ska ta de där behövliga långpromenaderna efter julmatsfrossandet. Förhoppningsvis lindras kylan snart. Bara det inte blir regn, blåst och plusgrader i stället!

-

Jag bara undrar: Vad är det för fel på minus 5 grader, blek vintersol och kav lugnt? Och gärna lite rimfrost! Härligt vinterväder! Kanske det man skulle ha önskat av tomten?

-

Tittade just på termometern och den visar minus 17. Burr! Så skönt att ha det lugnt och tryggt, med nära och kära intill, i ett varmt hem och med (för mycket!) mat i skafferiet. Det är inte alla som har det så. Och jag gnäller över kylan...

Fy på mig!!!

GOD JUL!

EN RIKTIGT GOD JUL!

-

Det är natt till julafton och då känner jag mig alltid lite "högtidlig". Minnen från barndomens glada och lyckliga jular dyker upp. Varje julaftonsmorgon fick mina två äldre bröder och jag öppna ETT valfritt paket för att den lååånga väntan på det riktiga julklappsöppnandet vid middagstid skulle gå lättare. Det var ett smart beslut av våra föräldrar! Om vi valde "rätt" klapp på morgonen hade vi - förhoppningsvis - något att sysselsätta oss med under dagen.

-

Ett år, vid eftermiddagens julklappsutdelning, fick jag en snörstump i handen som jag skulle följa till dess andra ände där en speciell julklapp väntade. Snöret ringlade sig genom hela huset, fram och tillbaka mellan rummen och jag nystade och nystade och till slut dök klappen upp - ett par skidor och stavar. De var ju inte det lättaste att göra paket av, så i stället fick det bli en uppskattad "skattjakt". (Skidorna blev tyvärr icke den populäraste och mest använda julklapp jag fått genom åren...)

-

Önskar nu alla en fridfull jul med de första raderna från Julevangeliet:

-

"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som väntade barn.

-

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härberget."

-
(Ur Lukasevangeliet 2:1-20)

TA DET LUGNT! OCH GRATTIS DROTTNINGEN!

(Foto: Anta Snaque)

-

Dan före dopparedan! Snöandet fortsätter och jag tänker på alla som ska färdas efter våra snörökiga och halkiga vägar. TA DET MYCKET LUGNT! Det är bättre att komma fram hur sent som helst, än att inte komma fram alls. De kära därhemma väntar gärna.

-

Det finns en hel del att göra i dag så bloggen får bli kortfattad. Jag slutar med denna hälsning:

Drottning Silvia, hjärtliga gratulationer på 66-årsdagen!

Hoppas det blir en fin födelsedag!

JULHANDEL

Livet är kort - köp mer prylar

-

I dag har jag besökt "den stora staden" för första gången på över en månad. Sedan jag gjort mina nödvändiga inköp (en kalender och en "huvudmassagespindel") strosade jag runt ett tag och tittade på folkvimlet. Jag tror att vi människor grips av någon slags tillfällig (får man hoppas!) sinneförvirring när det lackar mot jul. Och så blir vi lite vimsigare än vanligt.

-

Med desperat spejande ögon ilar vi mellan butikerna, vänder och vrider på prylar som ingen behöver och när vi betalat varan så armbågar vi oss fram till affärens utplacerade julpapper, sax, tape och snören. Med stressdarriga händer försöka vi åstadkomma ett vackert paket medan "inslagningsgrannen" rycker till sig saxen, alternativt taperullen. Paketet blir inte alltid så vackert, men det är ju innehållet som räknas... Och tanken bakom klappen är ju (oftast) vacker. Det kan räcka.

-

Lycka till med sista-minuten-inköpen!

O HELGA NATT

---

För mig är det jul när jag hör "O Helga Natt" med Jussi Björling, vår världsberömde tenor och antagligen den bäste sångare vi haft, men som tyvärr dog alldeles för tidigt. I slutet på 1950-talet spelade han in den ultimata versionen av denna älskade sång, även kallad "Adams julsång". Nästan varenda artist har - med mer eller mindre lyckat resultat - gett sin tolkning, men ingen har ens kommit i närheten av Jussi Björlings mäktiga inspelning. Har ni förresten tänkt på att man aldrig hörde Jussi andas? Många sångare kan ganska ljudligt dra in luft, men inte Jussi. Han måste ha haft en fantastisk andningsteknik.
-
Under flera år fram till 1999 kunde man njuta av radioprogrammet "Julöppet från Visby" som sändes från Gotland klockan 00.00 till 02.oo natten till julafton. Programledare var Bertil Perrolf som tillsammans med Tommy Wahlgren vandrade omkring bland gränderna i Visby. Ibland stannade de till och pratade med någon förbipasserande nattvandrare eller ringde på dörren till något julsmyckat hus där de sista julförberedelserna var i full gång. De kunde bli bjudna på första skivan av den nykokta skinkan samtidigt som de fick ett trevligt samtal med husfolket. Senare - i studion - varvades mysigt prat och lyssnarnas insända julhälsningar med vacker julmusik.
-
Programmet inleddes alltid med Jussi Björlings "O Helga Natt". Precis vid midnatt, när 23 december blev till 24 december, strömmade de vackra tonerna ut i etern. Och omedelbart efter sista tonen hörde man havsvågorna rulla in mot Visby. Sedan blev det en liten lågmäld meditation av Bertil Perrolf där nere vid stranden innan han påbörjade vandringen tillbaka mot staden. För mig var dessa program nästan magiska. Julen hade börjat - på riktigt!
-
Perrolf var känd för sitt detaljerade bildspråk och jag har hört att särskilt synskadade människor uppskattade alla hans program (bl a "Skivor till kaffet") tack vare hans sätt att beskriva natur, väder, miljö m m. Perrolf började på Radiotjänst redan 1938. Han levde mellan 1917 och 2004.
-
Det finns många gamla radiopersonligheter, TV-diton och program som man önskar man kunde få höra/se igen. Där är den igen - nostalgin.

EXTRA KNÄCK TILL JUL

Förra veckan skrev väninnan i sin blogg om hur det gått inflation i ordet "liksom". Och de språkliga tokigheterna verkar bli fler och fler. Varför i all världen har folk börjat säga "minutrarna"? Vad är det för något? Det heter "minuterna"!
Snart får vi väl även höra "sekundrarna".
Jag "slitrar" mitt hår i frustration!

I skriftspråket har det dykt upp en annat otyg - så kallade särskrivningar. Dessa kan få de mest oväntade - och komiska - följder. Det är en väldig skillnad på "kycklinglever" och "kyckling lever"; "rökfritt" och "rök fritt"; "sjönära tomt" och "sjö nära tomt"; "skygglapp" och "skygg lapp"; "handtvättas" och "hand tvättas"; "extraknäck till jul" och "extra knäck till jul"; "bindgalen" och "bind galen". Ja, det finns massor av exempel.

Håll med om att man hellre vill ha influensasprutan av en mörkhårig sjuksköterska än av en mörk hårig sjuk sköterska?

FREDAGSNONSENS

Stackars tomten!

GODA VÄNNER

Trots jag är en kraxande kråka

med vännerna G o N fick jag åka

till Storhedens ICA MAXI.

Lycklig jag inte behövde ta taxi.

-

Bussiga vänner som ställer upp

när jag, kråkan, i halsen har en tupp.

Vilset jag vimsar runt i ICAs hus,

letar förtvivlat efter värmeljus.

-

Väninne-make vilar med Expressen,

verkar strunta helt i jule-stressen.

För vänners fina hjälp i juletid

jag känner tacksamhet och frid.

-

I kyl och frys nu väntar maten

att snart få läggas upp på faten.

Skinka och lutfisk - kulinariska höjder!

Det bästa av alla julbordets fröjder!

-

G o N, tack för i dag!

MORMOR

Mormors kamera

-

Den 15 december 1952 dog min mormor. Hon hade varit sjuk i flera år så dödsbudet var inte alldeles oväntat. Trots min ringa ålder då, så kommer jag ihåg att mamma och jag höll på att baka pepparkakor när min moster ringde och meddelade att mormor somnat in. Mamma började gråta, tyst och stilla, men fortsatte efter en stund med att kavla ut pepparkaksdegen. En stor och tung sorg lade sig över julförberedelserna. När man är barn är det väldigt jobbigt att se mamma (eller pappa) vara ledsen och gråta.

-

Mina minnen av mormor är inte så många, men jag kommer ihåg att hon alltid var sängliggandes. Jag hann tyvärr aldrig se henne frisk. Vid något tillfälle minns jag att jag satt vid hennes säng, hon höll min hand och sa: "När jag blir frisk så ska du och jag gå ut och binda blomsterkransar att ha i håret." Så blev det aldrig.

-

Som vuxen finns det så mycket jag önskar att jag hade frågat henne om. T ex vilka år (runt förra sekelskiftet) som hon och flera av hennes syskon utvandrade till USA och bosatte sig på olika håll i det stora landet, i Idaho, Wisconsin, Minnesota. (En relativt säker uppgift talar till och med om Alaska och guldinmutningar under en tid.)

-

Hur kom det sig att just mormor hamnade i Minneapolis/St. Paul (Minnesota) och började arbeta som fotograf? (Som självständig och självförsörjande yrkeskvinna var hon nog lite före sin tid.) Och... hur många år hade hon varit "over there" när hon bestämde sig för att resa hem och hälsa på föräldrar och syskon i Västerbotten? Hon lämnade det mesta av sina tillhörigheter i Amerika för tanken var, att hon skulle återvända dit och fortsätta med fotografjobbet.

-

Nu ville dock ödet annorlunda. En dag, någonstans i Sverige, träffade hon en man från Skutskär (utanför Gävle) och kärlek uppstod. Återresan till USA blev aldrig av. Mormor och han som blev vår morfar gifte sig den 22 augusti 1909. Det står i hennes breda vigselring som jag ärvt. Ett annat mycket kärt arvegods efter mormor är hennes resekamera med plåtar och väska (bilden), en av de få saker hon förde med sig för besöket i hemlandet. Kameran är fortfarande brukbar och det lila skinnet i bälgen är förunderligt nog ännu mjukt och helt. På kameran kan man läsa "Wollensak Optical Co. Pat. Feb.8, 1900".

-

Jag har genom åren försökt få reda på mer om mormors tid i Minneapolis/St. Paul, men utan att lyckas något vidare. Vid mitt släktbesök i USA i mitten av 1970-talet så var frågorna många men svaren få. Mina tremänningar visste/vet inte heller så mycket. Och jag tänker: "Varför frågar man inte mer medan man kan få svar?" Jag intervjuade både min mamma och min moster om vad de kände till, men de hade inte heller tänkt på att fråga medan svaren fanns att tillgå.

-

Nu ska jag försöka skriva ner det jag vet om vår släkt så att mina brorsbarn kan få svar på åtminstone några frågor som de kan tänkas ha - så småningom. Vi människor tenderar att ställa frågorna när det är för sent för svaren.

-

Så ... fråga nu!

PUMLA HETER DET!

Oupplysta människor (mest folk söderifrån!) envisas med att kalla pumlor för julgranskulor. Vad är det för tjafs? Pumla heter det och det är ett jättebra ord som säger precis vad det handlar om - runda, avlånga och/eller droppformade dekorationer som hängs i granen. Förr var de av skört glas, men numera är de ofta tillverkade av plast. Låt oss slå ett slag för PUMLORNA och upplysa de oupplysta om detta förträffliga ord.

-

Länge leve pumlorna!

LUCIA OCH NOSTALGI

För många, många år sedan tillverkade jag Lucian på bilden. Och jag kan väl säga så här: I dessa dagar, med den skönhetshysteri som råder, så skulle hon inte få "jobbet". Hon har för stort huvud, hennes hy ser ut som en tjälskottsskadad inlandsväg i april och hennes sönderblekta hår ska vi inte tala om. Men... för mig har hon varit ett älskat blickfång varje Luciadag under massor av år. Hon har funnits på plats när jag klockan sju, med fikat i knäet, krupit ihop i fåtöljen för att titta på TVs Luciamorgon. Sedan under dagen har hon "lyst upp" matbordet vid måltiderna. Hon har haft "huvudrollen" en dag per år.

-

Det är konstigt vad vi kan fästa oss vid saker. Gamla eller nya, vackra eller fula, stora eller små, hela eller tilltufsade, dyra eller billiga spelar ingen roll. Ofta påminner de oss om en speciell person, en plats och/eller en händelse som betytt väldigt mycket: Barndomens sönderälskade gamla leksak; sommardagens strandfyndade snäcka eller sten; första pojkvännens lilla gåva; Mannens (med stort M) utvalda smycke; barnens färgglada streckgubbsteckningar; barnbarnens foton i krusidulliga ramar; mors (och kanske mormors) tummade och handskrivna receptsamling; fars (och antagligen farfars) välanvända fickur. Och, ja, kanske till och med fasters gamla hemgjorda Lucia med tvättbrädehyn...

-

Man kan nog aldrig riktigt förstå betydelsen av affektionsvärde och nostalgitrippar. Ju äldre vi blir desto mer tittar vi bakåt. Det är ju där vi "gamlingar" egentligen har våra liv. Framtiden är utmätt och krymper för varje dag. Och dagarna och veckorna rusar fortare än någonsin...

-

Oj, så allvarligt detta blev då! Men vad jag vill säga är: Carpe diem! Njut dagen! Och tillåt dig att älska gamla, fula saker!

-

Trevlig Luciadag!

SNÖGUBBSLÄNGTAN

Visst börjar man längta efter den trinda, vita gubben med morotsnäsa? Men för att han ska kunna materialisera sig behövs vit, fluffig nederbörd. Jag hade aldrig trott att jag skulle längta efter snö - men nu är det faktiskt snudd på. Det blir genast ljusare ute. Och julstämningen blir mer påtaglig när marken är vit.

-

Tittade nyss på utetermometern och för första gången på länge så visade den minusgrader! Sex kalla grader! Då kanske det finns en chans att eventuell nederbörd består av sexuddiga snökristaller som faller mjukt och stilla. Det vore fint så här till den tredje adventshelgen.

-

Undrar förresten vem som vinner i kväll? Blir det Calle eller Erik? De är så bra, båda två.

-

Ha en skön fredagskväll!

BRÅTTOM

I dag blir det inget långt epos. Torsdagens alla aktiviteter gör att jag är på språng, precis som mannen på bilden. Det är ett pusslande för att ens hinna andas mellan allt spännande som händer. Jag har skrivit matinköpslista, författat ett brev, tagit ut soporna, postat brev, hämtat postpaket, mat-shoppat, fyllt kylskåpet, talat x gånger i telefon, lagat och ätit lunch, smakat denna juls första (efterlängtade) Julmust, betalat räkningar, skrivit kort blogg (snart klar!).
-
Ovanstående kanske inte verkar så särskilt upphetsande, men vänta bara, nu kommer det: Jag är bjuden på Nobelfestligheterna! Så det gäller att fixa till sig - man vill ju vara till sin fördel när man ska frottera sig med det vackra innefolket. Undrar vad fru Obama har på sig när hennes man tar emot Fredspriset i Oslo? USA:s första dam är ju känd för sin goda klädsmak. Nåväl, det riktigt stora kruxet blir att matcha Silvia, Victoria och Madeleine. Där kommer man definitivt att känna sig som "kusinen från landet".
-
Nej, nu har jag inte tid längre. Måste slinka in i mina bekvämaste hemmapaltor - det blir ju en lång kväll i favoritfåtöljen framför TVn...
-
Trevlig Nobelfest!

FRÅN UTEDASS TILL BADRUM

I dag för 49 år sedan, den 9:e december 1960, flyttade vår familj från ett omodernt hus med utedass och ved- och kokseldad panna i ett hörn av köket till en nybyggd villa med badrum och med oljeeldning i ett pannrum i källaren. Under 13 år hade vi "bott in" oss i vårt gamla, omoderna men hemtrevliga hus innan det var dags för flytten till den moderna (på den tiden) 1½-plansvillan.

-

Min mamma var euforisk vid tanken på att få badrum med badkar, WC och till och med bidé. Jag minns att hon skrattande sa, att den första veckan i nya hemmet tänkte hon tillbringa i det efterlängtade badrummet. Vintrarnas isande kalla toabesök på gammelhusets utedass var äntligen ett minne blott.

-

Bakom oss var även gammelhusets kalla och huttrande vintermorgnar när föräldrarna kom ner i köket och elden brunnit ut under natten. Det gick ett tag innan det blev sprutt i pannan igen och värmen hunnit sprida sig till alla rum. Så skönt att vara barn och bli nerburen till frukost i det svala köket inlindad i en rosa och vit filt med nallar på.

-

Vattnet i köket pumpades från början in med en pump som satt i ett litet skåp. Avloppet gick ut i en brunn som fick tömmas med jämna mellanrum. Så småningom bestämdes att vatten och ordentligt avlopp skulle installeras. Det var fint att bara behöva vrida på en kran så kom vattnet. Visserligen bara kallt, men en eldriven varmvattenberedare gav varmt vatten. Några vintrar frös den nygrävda vattenledningen och det var ett bestyr att få den upptinad - bara för att den skulle frysa igen.

-

Inte undra på att mamma i det nya huset kände sig som en lyxhustru när hon nyss uppstigen gick in i ett varmt kök och slapp tända i pannan varje vintermorgon, slapp frysa rumpan av sig på utedasset och bara hade att vrida på kranarna så rann det både kallt och varmt vatten, både i kök och badrum. Och likaså i den praktiska tvättstugan med tvättmaskin, centrifug, tvättbalja och torkrum. Det var nästan för mycket nymodigheter på samma gång.

-

Jag är så glad och tacksam för att mina föräldrar fick många bra och fina år i det nya hemmet. Det var de verkligen värda.

SAGAN OM TOMTEN OCH FINANSKRISEN

Tomtens släde-
Del 3
-

Efter en elegant sväng stannade Rudolf och hans kompisar framför den julprydda trappan till Tomtebo. Rufse och Barre med respektive fruar, alla nu klädda i vanliga människorkläder, klev in i släden, satte sig till rätta och svepte fällarna om sig. De hade en lång resa framför sig så det var viktigt att de satt bekvämt och hade det varmt och skönt. Barre grep tömmarna... och svisch!... så kunde man se släden, dragen av renarna, avteckna sig mot himlen. Tomtefar och Tomtemor stod länge kvar och vinkade.

---

Redan ett par timmar efter att släden med valda delar av släkten Tomtén lämnat Tomtebo och Granskogen kunde man se på TV:s nyhetsprogram, läsa i tidningar och på Internet, att mängder av chefer runt om i världen oväntat fått helt nya arbetsuppgifter. Allt medan deras varslade och uppsagda personal fredligt tagit över ruljansen bakom de tunga mahognyskrivborden där arbetet verkade flyta på utan mankemang. Folk i alla länder förundrades - och njöt av den nya ordningen.

---

Vidare kunde man se och höra att ett stort antal helt oförklarliga bilolyckor, med endast plåtskador som följd, börjat hända på småvägar över hela jordklotet. Försäkringsbolagen fattade noll och ingenting - i alla deras datorprogram glittrade det bara vackert av något konstigt damm...

---

Tomten tog en fikapaus framför TV-apparaten hemma i Tomtebo och myste över nyhetsuppläsarnas alltmer konfunderade ansikten. Men bara en liten stund senare såg man honom igen ilande mellan det av önskelistor belamrade skrivbordet och tomteverkstadens intensiva aktiviteter.

---

Han hade full koll på alla led i verksamheten och han visste att han var en krävande, men rättvis och omtyckt arbetsgivare. Alla hans nissar och nissor hade jobbat länge hos honom. Ingen såg ut att vantrivas eller hade uttryckt någon önskan om att sluta sin anställning. Det var bra för alla i personalen att arbetskraftsomsättningen var så låg. Det var alltid bekymmersamt när det någon enstaka gång anlände en nyanställd som skulle läras upp.

---

Tomtemor brukade ta den nye/nya under sina vingars beskydd, dels genom att prata och lyssna extra mycket på nykomlingen, dels genom att bjuda på extra stora portioner av eventuell favoritmat. All denna varma omsorg gjorde att Tomtemor för all framtid kunde räkna in alla nissar och nissor i den halvoffentliga "Tomtemors-fanklubben". Tomtefar var mycket glad och tacksam för sin frus hängivna arbete. Hennes vänlighet gagnade ju även honom.

---

Exakt klockan 17:59 den 23:e december svängde Rudolf in med sitt ekipage på Tomtebos stora gårdsplan. Både Tomten och hans fru hörde och kände igen det välbekanta ljudet från Rudolfs och hans kompisars bjällror. Tomteparet fick så bråttom till dörren att de nästan sprang omkull varandra. Tomten hejdade sig ett ögonblick och lät hustrun passera allmedan han artigt höll upp ytterdörren för henne.

---

Än en gång hade Rudolfs röda mule lyst upp vägen hem. Paren Rödbyxa och Blåbyxa steg ur släden på var sin sida. Och så fort den sista foten lämnat slädens ombonade värme tog Rudolf och hans kolleger ett unisont skutt... och svisch!... borta var de.

---

Det blev ett kramkalas utan like i gårdslyktornas sken. Tomtefar ville naturligtvis veta ALLT om de kära släktingarnas lyckade resa och Tomtemor ville veta om de var hungriga. Man kan säga att allt var som vanligt igen. Ordningen var återställd. Och Tomtens plan hade gått i lås. Den var ingenting annat än en formidabel succé. Trots den korta tid som förflutit så hade hjulen redan börjat rulla igen. Världsekonomin var åter i balans, industriernas orderböcker var fulltecknade, bilfabrikerna var räddade, ja, SAAB och Volvo gick till och med med rekordvinster. Och det bästa av allt - de var tillbaka i svensk ägo! Hur nu DET hade gått till...? Försäkringsbolagen å sin sida tyckte helt plötsligt att det var sååå spännande och vackert med det glittrande dammet i sina annars så trista datorer.

---

- Kom nu! ropade Tomten till sin personal. Vi måste börja packa släden! Klockan börjar närma sig midnatt, det är snart dags att fara iväg. Alla människor väntar på sina julklappar och speciellt barnen. Men även de vuxna måste få några klappar. Få se nu... var har vi klappen till Kalle P? Ja, där är den ju - ett helårsabonnemang till Kulturens Hus. Det blir bra; det var ju han som fixade att Luleåborna fick sitt kulturhus. De hade väntat på det i många år. Kalles kollega Styvnacke får ett nytt och personligt designat passerkort till SSAB. Och Ken Tögren får sparken.

- Men sparken skulle ju Lill-Nissa få! protesterade Barra. Hon har ju länge önskat sig en ny spark. Hon kommer att bli jättebesviken!

----------

Ja, det var sagan om Tomten och finanskrisen. Tänk ändå om det vore så lätt att komma tillrätta med galenskaperna i världen... Kanske om vi alla blundar och önskar, önskar, ÖNSKAR!!!

SAGAN OM TOMTEN OCH FINANSKRISEN

Tomtemor och Tomtefar i en kärleksfull situation

-
Del 2 (av 3)

-

- Nu måste vi genast sätta i gång med arbetet, sa han uppfordrande. Jag hade tänkt att jag skulle skicka iväg er på ett specialuppdrag. Han svepte med blicken över sina bröder och svägerskor och fortsatte:

- Ni ska få klä er som vanliga människor och ge er ut i världen. Vi måste skaffa oss ordentlig och djupgående information om den här finanskrisen och vad den ställer till med. Jag är så orolig och bekymrad över alla stackars barn som kanske inte får den jul de har hoppats på och gjort sig förtjänta av. Tomtefar drog efter andan.

- Men hur ska vi gå tillväga? undrade Barre. Hur ska vi få information? Och vad ska vi kunna göra? Alla världens regeringar funderar ju så det knakar i bänkarna.

- Med lite tomtelig list så ska vi nog kunna få rätsida på problemet, svarade Tomten. Jag har nämligen en plan! Han log hemlighetsfullt och sa: Så här gör vi! Först ska ni ta er in på Volvo, SAAB, SSAB, Plannja, Elektrolux och alla de andra företagen här i Sverige som säger upp sin personal. Hur ni bäst ska ta er förbi säkerhetsvakter, portlås och sådant, det får ni själva lösa alltefter ni stöter på dessa hinder. Jag kan inte förutse allt, men ni har min tillåtelse att använda era magiska krafter. Som medlemmar i släkten Tomtén så har ni ju rätt att utöva vissa konster när situationen så kräver.

---

Både bröderna och deras fruar såg väldigt glada och nöjda ut. Dels för att de verkligen ville hjälpa alla drabbade människor, både ensamma och familjer, men också för att få chansen att använda sina tomte-krafter. Det var inte ofta de fick tillåtelse att göra det. De speciella gåvor de fått skulle inte missbrukas eller utnyttjas i onödan utan bara när det var absolut nödvändigt. Och nu var det - just det - NÖDVÄNDIGT!

---

Tomten fortsatte:

- Efter Sverige vill jag att ni fortsätter till USA och besöker alla deras krisbranscher. Jag har talat med kusin S. Claus "over there" och även om både han och jag tycker att klantskallarna som ställde till allt det här också borde få ordna upp hela röran, så kan vi inte bara se på och låta allt falla sönder. Det är ju vanliga människor som kommer i kläm. De har inte gjort något fel. Vi måste ge dem ett handtag. Men vi ska se till att de som bär ansvaret för det här får göra rätt för sig. Nu får det vara slut på deras dumheter. Tomten såg väldigt bestämd ut när han på nytt tog till orda:

- Hur som helst, ni gör en "världsturné", besöker land efter land, men det måste gå jättefort. Vi har bara några dagar på oss. För att det ska fungera så har jag haft ett "snack", som ni brukar kalla det, med Rudolf och de andra killarna och de har lovat att ställa upp till 1oo procent. De är ju proffs på att ta sig fram snabbt. Släden är nyservad och klar. Jag tror inte det ska bli några problem. Men ni måste vara tillbaka den 23:e, och senast vid 18-tiden! Vi har ju massor av paket att packa då, före midnatt. Några frågor?

- Ja, vad är det EGENTLIGEN du har tänkt dig att vi ska göra? Jag menar, när vi fintat oss förbi alla säkerhetsmojänger, vad ska vi då GÖRA? frågade Barre.

---

Tomten harklade sig och Tomtemor lutade sig nyfiket fram mot honom för att inte misa en enda bit av hans så kallade plan.

---

- Jo, jag vill att ni ska TALA med människorna. Få dem att förstå hur och varför det har blivit så här. Man kan ju bara hoppas att de tar lärdom. Det är det första steget. Sedan, under steg två, då får ni verkligen ta till era superkrafter. Jag vill att de ansvariga för krisen ska byta jobbb med de som blivit varslade och arbetslösa. Det är hög tid att höjdarna får ta ansvar för sina handlingar och känna på hur det är att bli utan jobb och gå en oviss framtid till mötes. Och naturligtvis ser ni till att de friställda, med glans, klarar sina nya arbetsuppgifter. Ärligt talat så behövs det nog inte så mycket magi för DET. Höjdarna lär behöva mer hjälp... Tomten himlade med ögonen och tillade: Men det blir nyttigt för dem att vara och leva på "fel" sida skrivbordet.

---

Han gjorde en paus, rättade till tomteluvan som halkat på sned, strök sig eftertänksamt över det vita, vågiga skägget och sa bekymrat:

- Bilindustrin är ju riktigt illa ute så där behövs det att vi sätter in extraordinära åtgärder. Och då hjälper vi ju även alla deras underleverantörer. Ni får helt enkelt ta och skrota alla gamla bilar, vilket också miljön mår bra av. I första hand får ni se till att de svaga i samhället får nya bilar, men höjdarna kan fortfarande få rulla omkring i några år gamla modeller. Och de är inte så miljöfarliga heller. Okay? Ni fixar detta! Ni använder era magiska krafter när det behövs. Jag gissar att det blir mest när ni jobbar med de krisansvariga. Vill ni ha lite kul, så kan ni låta Rudolf och killarna virra omkring lite försiktigt på någon mindre väg där det kör många gamla bilar. Renar är ju fenomenala på att "vägvirra". Men det får bara bli plåtskador! Absolut inga person- eller renskador! Och sprid ut lite avledande tomtedamm i försäkringsbolagens datorer. De bolagen är förresten inte helt utan skuld när det gäller den här krisen.

Tomten tystnade men tittade Rufse och Rufsa, Barre och Barra stint i ögonen, en efter en:

- Ni får ta till vilka knep och konster som helst, så länge ingen människa kommer till skada. Låt fantasin flöda! Är det något som är oklart eller om ni undrar om något, så ring mig. Jag har just skaffat en ny mobil som verkar ha jättebra mottagning. Jag tror ni kan nå mig varsomhelst. Ni skulle se så tjusig den är! Röd och grann och jag kan välja mellan en massa häftiga ringsignaler. Det är "jul igen" och "tomtarnas vaktparad" och "tusen juleljus" och "stilla natt" och "white christmas" och "snön ligger vit på taken" och... Njae, det där sista var visst en dikt av någon som hette Rydberg.

-------

Sagans sista del, del 3, kommer i morgon.

MIN SAGA OM TOMTEN OCH FINANSKRISEN

Min saga är från julen 2008 men tyvärr är den ju fortfarande ganska aktuell.

Rufse Rödbyxa och Barre Blåbyxa

-

Del 1 (av 3)

-

Det var bara några få dagar kvar till julafton och Tomten hade det mer stressigt än på många år. Människornas finanskris hade faktiskt börjat märkas även i Granskogen där Tomten bodde. På grund av alla varsel, uppsägningar och allmän oro på den berömda "Marknaden" de senaste månaderna, så hade han fått in ännu fler önskelistor än vanligt och nu var det inte barnens listor att ta hand om. Nej, detta år var det dessutom massor av föräldrar som önskade sig nya jobb eller att deras gamla arbeten skulle få vara kvar.

----

Egentligen var det ju inte Tomtens uppgift att ta hand om människornas problem, allra helst som de själva skapat dem, men eftersom han visste att om han inte brydde sig om de vuxna människorna så skulle eländet i slutändan gå ut över deras barn. Och det kunde bara inte få hända. Alltså var han tvungen att agera.

----

Resultatet av detta beslut blev att Tomten flängde omkring så snabbt han förmådde; både skägg och luva slängde och dängde av fartvinden. Tomtemor tittade oroligt efter honom och skakade bekymrat på huvudet. Hon var rädd att Tomtefar skulle ta ut sig fullständigt och att det skulle gå likadant som vid lågkonjunkturen på 1990-talet. Då slutade en av jularna med att Tomtefar blev totalt utbränd och fick läggas in på Tomteakuten. Där blev han liggandes i över ett halvt år. Och när han äntligen skrevs ut, då var det dags att börja planera för den kommande julen. Han hade aldrig repat sig fullständigt efter den pärsen och Tomtemor hade lagt märke till att han hade blivit mer tankspridd ocoh även en aning mer glömsk sedan dess.

----

Här om dagen hade hon till exempel kommit på honom med att hälla julglögg i gröttallriken när det var mjölk han skulle ha där. När hon påpekade det för honom hade han sagt att han behövde något stärkande till maten.

----

- Hur ska du kunna köra renarna och styra släden om du börjar glögga redan vid morgongröten? hade hon frågat med glimten i ögat.

- Oroa dig inte, mor lilla, det är ju flera dagar till julafton. Och Rudolf har läget under kontroll. Renarna vet var de ska! Tomtens bullrande skratt hade ekat genom hela Tomtebo.

----

För att få hjälp med Tomteverkstan AB:s alla åligganden hade Tomten kallat in två av sina yngre bröder, Rufse Rödbyxa och Barre Blåbyxa och även deras respektive fruar, Rufsa och Barra. Tomtefar var en modern arbetsgivare, utan några förlegade könsrollsaspekter, så hos honom var det Rufsa och Barra som skötte om husen, djuren, maskinerna, ägorna ocoh skogen medan Rufse och Barre ägnade sig åt det administrativa arbetet på kontoret. I mån av tid så brukade de sistnämnda också hjälpa Tomtemor med diverse innesysslor.

----

Rufsa och Barra anlände till tomtekontoret med rosor på kinderna efter att ha tillbringat hela förmiddagen ute i tomteskogarna. De stampade av sig snön från de pälsbrämade skinnstövlarna och slog sig ner bredvid de andra i den stora, bekväma gästsoffan som stod i ett hörn av rummet. Tomtefar satt bakom ett enormt skrivbord som var helt täckt av önskelistor i alla färger och storlekar.

----

- Det är en väldig aktivitet i Granskogen, sa Barra. Många stadsbor verkar vara ute för att hugga sig en julgran. Det är lugnare i Tallskogen, det är bara någon enstaka människa där för att plocka lite tallris till någon vas. Jag har hört att de sätter små, röda trähjärtan i riset.

- Ja, och i Björkskogen är det alldeles lugnt, sa Rufsa. Där får vi nog inte se några människor alls förrän till Midsommar. Då vill de ha björkris att löva stången med. Och kanske för att pryda farstukvisten. Förresten, jag har hört några konstiga rykten om att det nu finns att köpa konstgjorda granar i alla möjliga färger. Till och med svarta! Har ni hört något så tokigt? Man blir aldrig klok på vad människorna hittar på. Nej, tacka vet jag att ha gröna, granna granar som grannar. Hon fnittrade.

----

Tomtefar, Tomtemor, Rufse, Barre och Barra skrattade alla gott åt Rufsas vits. Sedan blev Tomtefar allvarlig. Han tittade sig omkring, som om han plötsligt kom ihåg varför de alla var samlade.

-------

I morgon kommer fortsättningen på sagan.

ANDRA ADVENT

Adventsstake - tillverkad av bloggarens pappa

Skylt målad av bloggaren

-----

Andra advent - redan! Förvånad, förvirrad, förskräckt - och försenad - inser jag att julen närmar sig med stormsteg. Jag har inte kommit igång med minsta lilla förberedelse. Julbrödet existerar fortfarande bara i tankevärlden (i stället för att ligga fruset i frysen). Julstädningen är också en tankeprodukt (tills dammtussarna tar över och det blir ett par drag med dammsugaren). Julmaten är mest krävande för min närbutiks charkleverantör; färdiglagad skinka, kalvsylta och leverpastej ökar inte nämnvärt min egen julstress. Och julklappsinköpen är nere på ett minimum. Nej, julstöket blir som vanligt - lite småpyssel någon dag före dopparedan. Ja, jag vet, jag har det sååå bra!

-

Här om dagen beställde jag några böcker och filmer från CDON, som jag ska ge mig själv i julklapp. De blir ett förstklassigt sällskap under helgdagarna när jag bara ska ta det lugnt och njuta av stillheten. Det är en gåva att få rå sig själv och göra vad man känner för.

-

Jag har alltid varit noga med att skriva julbrev/julkort till nära och kära. De mottagare som inte har dator får julhälsningarna med vanlig "snigelpost" i brevlådan och datoranvändarna får dem i INKORGEN. Med datorns hjälp kan man numera verkligen snofsa till sina skriftliga hälsningar. Breven blir snygga och prydliga (och lättlästa!) och man kan infoga några trevliga bilder lite här och där. Många sajter på Internet erbjuder gratis bilder och clip art som man kan ladda ner.

-

En sådan sajt är t ex amerikanska www.jsmagic.net Den kan jag verkligen rekommendera, den är gratis, "snäll" och familjevänlig, visserligen på engelska, men det klarar ju vi svenskar galant. Kolla in berättelser, lite musik, clip art; där finns allt från tomtar och änglar till påskkycklingar och spöken. Högerklicka på den bild du vill ha så sparas den och finns att använda i din dator. Sedan är det bara att dekorera breven/eposten.

-

Må väl och glöm inte adventsljusen!

KÄRA MAMMA

Kära Mamma,

-

I dag ska jag tända ett ljus och tänka extra mycket på Dig. Den femte december 1989 var en tisdag och vid halv elva-tiden den kvällen lämnade Du jordelivet. Under Dina sju år på långvården hade vi maktlösa sett hur Dina krafter sakta rann ut. Den sista veckan satt jag dag och natt vid Din sida och höll Din hand. Du var klar och medveten nästan till slutet och Din härliga humor fanns där trots att döden närmade sig. Det blev långa, fina samtal med både allvar och skratt. Vår mor-dotter-relation hade alltid varit nära och varm och vi hade kunnat tala med varandra om allt. Naturligtvis hade vi även haft våra dispyter, men ofta slutade de med ett leende och en kram.

-

I dag är det alltså tjugo år sedan vi sågs. Det är en lång tid och det har inte gått en dag utan att Du varit i mina tankar. Alldeles i början var Du ständigt där, men nu för tiden sveper Du liksom förbi och lämnar mig med stråk av lycka, tacksamhet, vemod, nostalgi. Den första tiden var sorgen och saknaden hemsk. Samtidigt som jag unnade Dig vilan så ville min själviska sida ha Dig kvar. Och det var så mycket jag hade velat säga till Dig och så mycket jag velat fråga Dig om. Fortfarande kommer jag på massor av saker som jag önskar att vi hade talat om.

-

Mamma, jag är så glad att jag övertalade Dig att tala in delar av Dina barndomsminnen på ett kassettband, så att familjen än i dag har möjlighet att höra Din röst. Det tog några år innan jag kunde förmå mig att lyssna på bandet - det var för jobbigt i början - men numera går det bra. Jag är också tacksam för att jag envisades med att vi skulle titta igenom alla gamla fotografier och skriva på baksidan vilka och vad de föreställde. Annars hade de ju bara visat en samling okända människor och platser. Nu kan de bidra till vår familjs historia.

-

Kära Mamma; Du, Pappa och Storebror har fattats oss i alldeles för många år. Ni lämnade ett stort tomrum efter Er. Vi saknar Er så mycket, men vi mår bra och jag vill tro och hoppas att vi alla ses igen. Nu ska jag tända det där ljuset och återigen lyssna på Dina barndomsminnen.

-

Kram från Din dotter

EN SKIDLÄRARES ÖDE...

En gammal dikt från min byrålåda...

Till Måttsundsbacken jag åkte
för allt vad tygen höll.
Jag skulle bli en Stenmark
eller åtminstone en Pröll.
-
Eländet började i liften -
det var ett bryderi;
i liftkön uppstod plötsligt
ett våldsamt raseri.
-
Min uppfostran förbjuder
mig att säga det:
Det de sa om mig i liftkön
får bli min hemlighet.
-
Min slalomlärare var trevlig,
men när han undervisat mig en stund
var hans mentala hälsa
helt rubbad i sin grund.
-
Han la´ sig ner på marken,
på backens hårda snö.
Han grät så övergivet
och sa han ville dö.
-
Tafatt jag sökte trösta
och sa: "Hör på, min vän,
om du bara slutar gråta
så ska du aldrig se mig här igen."
-
Högt upp i tysta fjällen
han sitter nu på lur,
när ej han odlar hjortron
eller ensam går på tur.
-
Tungt känns att bära skulden
för att han flydde dit,
för långa sjukdomstiden
och hans liv som eremit.
-----
Så hade det blivit - om jag provat på utförsåkning...

KOPPARPANNORNA

Mammas små kopparpannor

--

När min mamma var barn så hade hon och hennes fem år yngre syster den stora lyckan att ha en lekstuga. I den fanns en fullt fungerande liten järnspis som en gång suttit i ett skeppskök. Spisen var utrustad med spisringar som togs bort så att man kunde ställa dit en kastrull. Till detta användes den lilla, gulliga spiskroken. Naturligtvis hade spisen även en liten ugn med tillhörande plåtar.

--

Bland mammas kamrater fanns en morfar eller farfar som var byns kopparslagare och som tillverkade två, små kopparpannor till den lilla järnspisen, en kaffepanna och en kastrull, båda med förtenning på insidan. (Min morfar sa alltid att det godaste kaffet kokades i denna lilla kaffepanna. Den rymmer ca en kopp.)

--

När vårsolen började titta fram var det dags för vårstädning i lekstugan. Efter fejandet skulle det slutförda arbetet firas med ett rejält kaffekalas. Brödet skulle givetvis bakas i den lilla ugnen och kaffet skulle kokas i den lilla kaffepannan. Efter intensivt eldande i den lilla spisen nådde lekstugans inre bastutemperatur. För att få svalka sprang mamma med syster ut till vårvindarna. Och så in igen för att fortsätta med kalasbestyren. Och ut igen till svalkan. Så höll de på.

--

Min mormor brukade säga att varje säsong i lekstugan började med städning, kaffekalas och två snörvlande och hostande döttrar.

De små pannorna står numera på hedersplats i mitt hem.

FÖRSTA ADVENT

Min julpyntade dörr

---

Första advent - och inte en snöflinga på marken. Åtminstone inte här vid kusten. Det känns lite konstigt, men vi har upplevt det förr. Nu för tiden lämnas ingen snögaranti ens till jul. Men jag minns faktiskt en jul redan på 1950-talet när den snöfria marken skadeglatt stack i ögonen på lutfiskfrossande och julklappsöppnande familjemedlemmar. Föräldrarna drog för gardinerna för att vi skulle slippa se eländet. Och julklapparna var ju lika efterlängtade för det, ja, frånsett sparkar, skidor och skridskor då förstås. Men snön kom så småningom, visserligen väldigt försenad, men det blev ändå gott om tid att "hasa plank på nederbörden" .

--

Efter 14 nätter av sittsovande så blev det äntligen dags för SÄNGEN! Att äntligen kunna krypa ner under täcket, sträcka ut sin genomtrötta lekamen - och inte genast få en våldsam hostattack - det var en ljuvlig känsla. Även om jag vid det här laget blivit ett riktigt "proffs" på att sova lodrätt så finns det ingenting som är så skönt som att sussa i slafen. Jag tror att även om sängen varit bäddad med hundratalet exemplar av "årets julklapp" (spikmattan) så skulle jag upplevt den som rena himmelriket.

--

Lördagen blev en dag med adventspyntande och gardinfållande. Gardinförnyelse i både köks- och sovrumsfönster. (Man måste ju speciellt fira sovrummet!!!) Nu tar det några dagar att vänja sig vid nya former, mönster och färger. Helt plötsligt förändras rummet. Till och med utsikten blir annorlunda med ny inramning. Under de senaste veckorna är gardinbytet det mest spännande som hänt i detta hem. (Vilket säger en hel del både om mitt liv och mina - sällan förekommande - gardinbyten...)

--

Dags att äta advents-middag med första adventsjuset tänt. Och för allt i världen, vi får absolut inte glömma att släcka det innan vi lämnar bordet/rummet/hemmet. God middag!

JULBAK

Julen närmar sig med stormsteg - till helgen firar vi första advent. Det börjar dra ihop sig till julbak och ibland kan det vara roligt att prova något nytt. Följande, lite ovanliga, småkaksrecept hittade jag i en amerikansk kakbok när jag på 1970-talet besökte släkt i USA. Jag har delat ut receptet till många och har bara hört positiva omdömen. Kakorna är goda, lättbakade och med få ingredienser. Varsågoda!

-----
CHIPSKAKOR FRÅN USA
--
225 g smör (ej margarin)
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
1½-2 dl spröda potatischips, något krossade (saltade, men ej smaksatta chips)
--
Ugn 175 grader. Grädda 12-15 minuter.
--
Rör smör, socker och vaniljsocker krämigt. Blanda i mjölet och sist chipsen. Klicka ut med tesked på osmord plåt (ca 1 tsk deg per kaka). Grädda.
--
Dofta eventuellt över kakorna med lite florsocker före servering.
--
Kakorna går bra att frysa, men vänta då med florsockret tills de ska ätas.

-----

Lycka till med julbaket!

JAG, GNÄLLSPIKEN

Förkylningsdramat fortsätter... Men även om man hostar, snorar, nyser, knappt kan prata och mest känner sig som något katten släpat in, så är ju varje dag en sällsam gåva som man borde vara tacksam för. Men... det känns visset när man inte kunnat sova i horisontalläge på fem (5) dygn p g a de evinnerliga hostattackerna och kroppen är i uppror över att inte få vila och sova utsträckt. Humöret och tacksamheten är inte på topp - om man säger så.
--
Jag vet, jag är en ynklig gnällspik som borde skämmas. Jag tänker på alla verkligen svårt sjuka människor som skulle vara glada om de bara hade en vanlig förkylning att kämpa mot. Ofta är det så, att de som verkligen har orsak att klaga, de klagar minst. De bär sjukdom, plågor, svåra behandlingar, oro och ångest med stoiskt lugn. I många fall klarar de till och med av att trösta och stötta nära och kära. Man undrar hur de orkar.
--
Och här sitter jag, gnällfia, och tycker synd om mig själv för en ynka förkylning. Skärpning! Om någon dag kan jag sussa i sängen igen, näsan och rösten återgår till originalstadiet, solen tittar fram och allt känns bra. Vad ska jag då beklaga mig över? Jodå, jag hittar nog på någonting då också.
--
Attjo!!!

TYSTLÅTET

Så här sprudlande glad och danslysten känner jag mig inte denna regntunga måndag. Låt mig säga så här: Vilken tur att det finns datorer så att jag, även i dag, kan kommunicera med omvärlden! Telefonerandet har dragits ner till ett minimum. Min röst har nämligen lagt av. Tagit ledigt, "time outat". Hur jag än försöker få fram ord i vanlig samtalston, så blir det ändå bara en viskning. I mitt hem råder tystnad. (Till stor glädje för närstående, antar jag.) Att tala är lika jobbigt som att dra ut tänder utan bedövning. (Njae, liten överdrift.)

--

Hostan har inte övergått i heshet - den har gjort gemensam sak med hesheten. Jag låter som en kvinnlig motsvarighet till en förkylningsdrabbad Louis Armstrong, heshetens ansikte i världen. Hur som helst, denna förkylning förvånar på två sätt: Den har inte höjt min kroppstemperatur. Än! Och min näsa beter sig fullständigt normalt. Men inte värt att yvas - på någon timme kan ju min gamla kvicksilvertermomoj smälta vid beröring. Och plötsligt kan också lagret av pappersnäsdukar decimeras. Men... tills vidare är jag tacksam att jag inte är fullständigt däckad. Jag räknar med en överlevnadsprocent på etthundra.

--

"Rökning dödar. Om du är död, har du förlorat en viktig del av ditt liv." (Ni som röker, har ni tänkt på det?)

(Bevis på "briljant intelligens" från den amerikanska skådespelerskan Brooke Shields)

SITTSOVA

Denna helg ägnar jag mig åt ett visst mått av självömkan - i hemmets lugna vrå. Jag har blivit med förkylning/influensa och för min del betyder det alltid en jättejobbig hosta. Den kan nästan knäcka mig. Sängsömn är inte att tänka på - den är helt utesluten! (I horisontalläge hostar jag mig fördärvad.) Nej, för närvarande är det fåtöljsömn som gäller. Dygnsåterhämtningen måste ske vertikalt.

Sittsova är inte bekvämt och ger en usel sömn. Dessutom, om jag lyckas somna någon timme så vaknar jag av att rygg och rumpa är, i det närmaste, bortdomnade. Hela kroppen protesterar vilt mot dumheten att inte få vila utsträckt. Det går ju bra att då och då sussa en liten stund framför TV-kvällens mindre intressanta program, men att vara tvungen att sova sittandes en hel natt (och fler blir det) det tillhör inte höjdpunkterna i tillvaron. Jag hoppas bara att detta inte är ett besök av den ökända svininfluensan. Fortsättning följer. (Förhoppningsvis!)

Är det någon gång jag verkligen behöver min "Humor-pärm" så är det nu. Jag tar alla chanser till skrattanvändning av munnen i stället för hostanvändning. Efter lite bläddrande i pärmen hittade jag nedanstående tankar. De fanns i en tidning (kan det ha varit Fick-journalen?) för läääänge sedan, men de har nog fortfarande en viss aktualitet, trots jämlikhetsdebatten. I alla fall lever de kvar hos mulliga mansgrisar. (Där är några som bör akta sig för svininfluensan!)

Män gifter sig - Kvinnor blir gifta. Män "åker dit" - Kvinnor fångar en karl. Män vidareutbildar sig - Kvinnor springer på kurser. Män visar intresse - Kvinnor är nyfikna. Män inriktar sig på karriär - Kvinnor försummar familjen. Män visar idérikedom - Kvinnor är beskäftiga. Män gör insatser utanför sitt arbetsområde - Kvinnor lägger sig i det som inte angår dem. Män har en fast hand med personal - Kvinnor är översittare. Män förstår att leva - Kvinnor ligger med vem som helst. Män gör en felbedömning - Kvinnor trampar i klaveret. Män har hög ambitionsnivå - Kvinnor sliter ut sig i onödan.

Till nästa gång: Tvätta händerna ofta! Hosta och nys i armvecket! Och var snälla med varandra!